Det blev visst inte bara bakning ikväll... Det blev visst en liten tur ut och prova nya kameran också...

Oj vad trött jag har varit idag. Har gäspat typ 20 ggr på jobbet och inte orkat göra mer än typ minimum. Det blev visst lite sent igår på Skeppis. Har insett att varje kväll på Skeppis är olik den förra, och man kan inte på förhand veta hur kvällen kommer bli. Igår blev det en lång kväll iallafall. Och jag njöt i fulla drag!

Dessutom var det många vänner från Slávakören där, vi var ett stort gäng! Fikade ihop och gick t.o.m. ut och sjöng lite favvo-sånger tillsammans från terminen som just tagit slut. Polskeakut, fika, och sen dans ända tills det stängde! Shit! Inte vad jag hade trott på förhand precis.

Nu ska jag baka något sött och gott att ha imorgon, då skeppsholmskören har avslutningskonsert. Det bästa är att jag får träffa mina fina vänner igen imorgon! Och min fina mamma ska komma på konserten dessutom.

Åh nu har jag en alldeles, alldeles egen kamera! Var iväg o hämtade en som lagts ut på Blocket. Åh vad kul detta är! En egen systemkamera! Nu ska jag förverkliga mina drömda foto- och målningsprojekt. Skall fota mina bästa motiv här i huvudstan och sedan måla tavlor av det. Kanske blir det några porträtt också om jag får tänkt(a) modell(er) att ställa upp.

Glad och yster är jag! (Haha, yster, jag vet inte direkt vad det betyder. Som en hoppig kalv kanske.)

Ska träffa vänner på Skeppis ikväll och sjunga och sen dansa. Skulle såklart vilja ha med mig kameran men det blir nog lite för jobbigt att hålla reda på den därborta. Man kan ju knappast dansa polska med en stor systemkamera hängandes över axeln liksom...

Min fina vän!

Min fina gudson!

Härliga sommarblommor!

Och en glad sommar-Karin!

Jag funtar på att byta namn på bloggen nu, från En systers bravader, till Karins glädjeämnen. Den har hetat En systers bravader sedan jag började för tre år sen, på grund av att jag ville att bloggen skulle få lite sjuksyster-tema. Jag ville skriva tankar kring mitt yrke. Därav namnet på bloggen samt kategorin Systergrejer som jag har satt på vissa av inläggen. Dock har syster-inläggen blivit väldigt få och oftast skriver jag mer personligt och dagboks-mässigt än tankar kring yrket.

På sistone har jag upptäckt att det jag oftast skriver om är sånt som gör mig glad, alltså glädjeämnen, och jag har nyligen börjat använda kategorin Glädjeämnen. Tänkte nu därför att jag slopar syster-inriktningen och helt enkelt döper om bloggen till Karins glädjeämnen. Sen kanske jag kommer skriva en del yrkesrelaterat ändå.

Nytt namn, ny header. Får se om jag modifierar den lite, den varmröda färgen passar inte riktigt hit, kanske ska försöka ändra färg. Men än så länge får det va som det är.

Header-bilden har jag förresten gjort med hjälp av sidan photofacefun.com.

Surrealistisk känsla med gröna helt utslagna träd överallt, fågelsång och alla blommor som blommar i Sverige kring midsommar! Har idag sett blommande klöver, smörblomma, midsommarblomster, timotej, syren, magnolia och massa annat fint! Tänk sen kommer man komma tillbaka till Sverige och se allt detta igen om 5-6 veckor!

Igår var jag ute och träffade mina jobbkompisar från gamla jobbet. Det kan behövas! Vi var och bowlade, jättekul. Sen gick vi långväga genom stan för o hitta ett ställe att äta för 12 personer. Vi började leta på Östermalm men hittade en trevlig restaurang på Söder till slut. Åt och drack och pratade, jag berättade lite för dem om lite av vad jag har för mig nu. Efteråt när alla gick vidare träffade jag istället käraste T som kom dit och hängde med mig några timmar till och pratade, det är så skönt att ha nära vänner som känner en och förstår en och vet vad man behöver. Mycket upplyftande!

Idag är det hög tid för mig att packa, för det gjorde jag ju inte det minsta igår. Väntar på att K ska vakna så jag kan komma åt sovrummet för allt jag ska ha är därinne.

Lyssnar på ljuva toner av Malin Foxdal sålänge.

Yes yes, nu har jag äntligen skickat in min ansökan till Malungs folkhögskola, kursen Folklig vissång i höst! Äntligen fått iväg den! Nu håller jag tummarna allt vad jag kan att jag ska komma in! Heja heja!

Ska börja packa lite idag för Tyskland nästa vecka, sen springa iväg o träffa gamla kollegerna på bowling! I morgon fixa iordning det sista för resan, sen åker jag tidigt tidigt på måndag morgon.

Längtar!

Javars, livet pågår. Mår inte helt topp för närvarande. Tyngd av klimatet på mitt nya jobb. Tar stora steg i privatlivet, vilket tar mycket energi. Sover dåligt. Har mycket kul med vänner. Vilar lite. Lever ett liv i ett högt tempo. Trivs mycket bra med mycket av det jag hittar på, vilket gör det lätt att trycka på gasen och svårt att trycka på bromsen. Prioriterar allt det roliga högt, och det jobbiga jobbet lågt. Är därför jämt jättetrött när jag är på jobbet, för att jag inte sett till att vila som jag borde och inte lagt mig i tid.

Helt underbar kväll igår med goda vänner, vi var och såg föreställningen Profeten i Tonsalen i Huddinge, samma lokal där Teater Sláva och Slávakören håller till.

Urbra föreställning! Musik, tal, drama. Tre unga tjejer, jätteduktiga, en på fiol, en på dragspel och en på harpa. Under bar text, jag har aldrig hört talas om Kahlil Gibrans Profeten, vilket typ alla andra verkar ha gjort. Långa rader av visdomsord, som en religion, lite som jesus ord eller nåt. Ja en profet helt enkelt.

Jag blev så imponerad av Annika Lykta, Andréa Arlid och Kajsa Dahlström som gjorde föreställningen, agerade, spelade och sjöng. Och dansade lite. Hade gjort alltihopa helt själv. Utom att författa texterna dårå, för det hade visst denne Kahlil Gibran gjort.

Himla bra, måste ses!

Tänk att man aldrig ska få ha det bra mer än för en kort stund. Igår gick det riktigt bra för mig på jobbet, det var nog första dagen sen jag började på nya jobbet som jag kände att jag gjorde ett bra jobb och hade flyt och hade tiden på min sida. På kvällen hade vi en jättetrevlig middag hemma hos bästaste I med sång och prat och sång och mat och fika och sång. Underbart. Och så idag på jobbet är allt knas igen, kolleger är på mig för än det ena, än det andra. Tjafs, tjafs, tjafs. Nedtyngd blir man. Speciellt när man redan är lite skör inuti just nu så krävs det så lite för att man ska tyngas ner under marknivå.

Underbar debattartickel som sätter huvudet på spiken i den så faliga konflikten inom sjuksköterskekåren om 24 000-upproret.

Heja heja!!!

Vi är inga Florence Nightingales, och det är inte ni heller!

Har ändrat färgerna på bloggen så den är rosa istället för ljusblå. Vet inte om det är finare än innan men jag kände för att pigga upp den lite.

På nya jobbet är det fortfarande trögt, känner inte att jag är helt överens med alla i arbetsgruppen om hur man ska samarbeta på en arbetsplats och hur man ska ta hand om sina nya. Saknar mitt gamla jobb lite. Det känns tungt att gå till jobbet just nu.

Träffade två fina vänner o sjöng häromkvällen. Körerna tar ju påsklov nu. Då kan man ses hemma hos varandra. Det är typ det finaste jag vet tror jag. Jag är väl lite knäpp. Jag behöver sånt nu. Vänner och umgänge och värme. Att sjunga är ju nice men man skulle önska att man var bättre.

Nu är det mycket. Grubblerier. Nytt jobb som känns både bu och bä. Mycket med familjen. Sambon. Hemmet (kakelugnen). Tankar om framtid. Lite chockartat har det varit att börja på jobbet så jag uppskattar denna långhelg. Passar mig perfekt att inleda med att jobba 4 dagar, vara ledig 4 dagar, jobba 4 dagar. Mycket som ska smältas. Landa.

Idag vaknade vi tidigt (somnade tidigt igårkväll, trötta som stenar), åt croissant med kaffe till frukost o sitter nu o lyssnar på musik insugna i varsin laptop i varsin soffa. Ska tvätta och städa idag, plus förbereda påskmat till helgen. Jag skall ut till landet och träffa familjen. Mycket tankar inför detta. Ska ordna något i påskmat-väg att ha med. Får se vad det blir.

Snöstorm utanför, passar utmärkt med dagens sinnelag kan man väl säga.

Fransk frukost? :P

Ja idag jobbade jag näst sista dagen på gamla jobbet, vårdavdelningen på stora sjukhuset, där jag varit alltsedan jag blev klar sjuksköterska, två år och tio månader. Imorgon har jag min sista dag. Mitt avsked, min avtackning.

Sedan börjar jag på nya jobbet, primärvården, en "vikarierande distriktssköterska" fast på heltid, i hemsjukvården, på stora vårdcentralen. Tänk, jag kommer jobba med den typen av vård som vanligt folk kan ha ett grepp om vad det är! Primärvård, medborgarnas första kontakt med vården. Vårdens förlängda arm ut till medborgarna. En sån sjuksköterska man kommer till med sina besvär som man undrar över, för att få svar på sina frågor man bär på. En sån sjuksköterska som har svar på alla vanliga random frågor. En Såndär sjuksköterska ska jag bli! Just vad jag alltid har önskat vad jag har haft som inre bild av mig själv i framtiden, alltsedan jag planerade att börja på sjuksköterskeutbildningen. En såndär sjuksköterska som sysslar med sånt vanliga människor förstår! En sån som ens familj, vänner och bekanta kan kontakta med alla möjliga undringar över sin kropp, och som kan ge svar på deras frågor!

Det är min framtid det. Min dröm. Om jag ges en vettig möjlighet kommer jag vilja gå distriktssköterske-utbildningen också. Då blir jag kompetent må ni tro! 4,5 års högskoleutbildning!